publicerad: 2015
brottsutredare
brotts|ut·red·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑utredarna brott 1 utredare
Singular | |
---|---|
en brottsutredare | obestämd form |
en brottsutredares | obestämd form genitiv |
brottsutredaren | bestämd form |
brottsutredarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brottsutredare | obestämd form |
brottsutredares | obestämd form genitiv |
brottsutredarna | bestämd form |
brottsutredarnas | bestämd form genitiv |