SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
buktning
bukt·­ning substantiv ~en ~ar bukta
Singular
en buktningobestämd form
en buktningsobestämd form genitiv
buktningenbestämd form
buktningensbestämd form genitiv
Plural
buktningarobestämd form
buktningarsobestämd form genitiv
buktningarnabestämd form
buktningarnasbestämd form genitiv