publicerad: 2015
buktning
bukt·ning
substantiv
~en ~ar bukta
Singular | |
---|---|
en buktning | obestämd form |
en buktnings | obestämd form genitiv |
buktningen | bestämd form |
buktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
buktningar | obestämd form |
buktningars | obestämd form genitiv |
buktningarna | bestämd form |
buktningarnas | bestämd form genitiv |