publicerad: 2015
döma
döma
[döm`a]
verb
dömde dömt • avkunna dom; vara domare
Finita former | |
---|---|
dömer | presens aktiv |
döms (dömes) | presens passiv |
dömde | preteritum aktiv |
dömdes | preteritum passiv |
döm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att döma | infinitiv aktiv |
att dömas | infinitiv passiv |
har/hade dömt | supinum aktiv |
har/hade dömts | supinum passiv |
Presens particip | |
dömande | |
Perfekt particip | |
en dömd + substantiv | |
ett dömt + substantiv | |
den/det/de dömda + substantiv | |
den dömde + maskulint substantiv |
döma bort
• ⟨vard.⟩ förklara ogiltig: domaren dömde bort målet
döma ut
1 avge som juridiskt utslag: döma ut el. utdöma böter2 förklara oanvändbar el. farlig: brandmyndigheterna dömde ut el. utdömde lokalen
SAOL