publicerad: 2015
debarkera
de·bark·era
[‑barke´ra]
verb
~de ~t • landstiga, gå i land; stiga av el. ur
Finita former | |
---|---|
debarkerar | presens aktiv |
debarkeras | presens passiv |
debarkerade | preteritum aktiv |
debarkerades | preteritum passiv |
debarkera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att debarkera | infinitiv aktiv |
att debarkeras | infinitiv passiv |
har/hade debarkerat | supinum aktiv |
har/hade debarkerats | supinum passiv |
Presens particip | |
debarkerande | |
Perfekt particip | |
en debarkerad + substantiv | |
ett debarkerat + substantiv | |
den/det/de debarkerade + substantiv |