SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
debacle
debacle [debak´el] substantiv ~t [‑let]; pl. ~ samman­brott; miss­lyckande
Singular
ett debacleobestämd form
ett debaclesobestämd form genitiv
debacletbestämd form
debacletsbestämd form genitiv
Plural
debacleobestämd form
debaclesobestämd form genitiv
debaclenbestämd form
debaclensbestämd form genitiv