publicerad: 2015
detachement
de·tache·ment
[‑men´t]
substantiv
~et; pl. ~ • särsk. avdelad trupp
Singular | |
---|---|
ett detachement | obestämd form |
ett detachements | obestämd form genitiv |
detachementet | bestämd form |
detachementets | bestämd form genitiv |
Plural | |
detachement | obestämd form |
detachements | obestämd form genitiv |
detachementen | bestämd form |
detachementens | bestämd form genitiv |