publicerad: 2015
digression
di·gress·ion
[‑gre∫o´n]
substantiv
~en ~er • avvikelse från ämnet, utvikning
Singular | |
---|---|
en digression | obestämd form |
en digressions | obestämd form genitiv |
digressionen | bestämd form |
digressionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
digressioner | obestämd form |
digressioners | obestämd form genitiv |
digressionerna | bestämd form |
digressionernas | bestämd form genitiv |