publicerad: 2015
diskreditera
dis·kred·it·era
verb
~de ~t • väcka misstro mot, misskreditera
Finita former | |
---|---|
diskrediterar | presens aktiv |
diskrediteras | presens passiv |
diskrediterade | preteritum aktiv |
diskrediterades | preteritum passiv |
diskreditera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att diskreditera | infinitiv aktiv |
att diskrediteras | infinitiv passiv |
har/hade diskrediterat | supinum aktiv |
har/hade diskrediterats | supinum passiv |
Presens particip | |
diskrediterande | |
Perfekt particip | |
en diskrediterad + substantiv | |
ett diskrediterat + substantiv | |
den/det/de diskrediterade + substantiv |