publicerad: 2015
distikon
di·stik·on
[dis´tik‑]
substantiv
~et; pl. ~ el. distika, best. pl. ~en • verspar av en hexameterrad och en pentameterrad; elegiskt distikon dikt på sådant versmått
Singular | |
---|---|
ett distikon | obestämd form |
ett distikons | obestämd form genitiv |
distikonet | bestämd form |
distikonets | bestämd form genitiv |
Plural | |
distikon (distika) | obestämd form |
distikons (distikas) | obestämd form genitiv |
distikonen | bestämd form |
distikonens | bestämd form genitiv |