publicerad: 2015
driftsstörning
drifts|stör·ning
N drift|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2 drift 1Singular | |
---|---|
en driftsstörning | obestämd form |
en driftsstörnings | obestämd form genitiv |
driftsstörningen | bestämd form |
driftsstörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
driftsstörningar | obestämd form |
driftsstörningars | obestämd form genitiv |
driftsstörningarna | bestämd form |
driftsstörningarnas | bestämd form genitiv |