publicerad: 2015
dunka
dunka
verb
~de ~t • ge ifrån sig upprepade ljud liksom av slag; slå, banka
Finita former | |
---|---|
dunkar | presens aktiv |
dunkas | presens passiv |
dunkade | preteritum aktiv |
dunkades | preteritum passiv |
dunka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dunka | infinitiv aktiv |
att dunkas | infinitiv passiv |
har/hade dunkat | supinum aktiv |
har/hade dunkats | supinum passiv |
Presens particip | |
dunkande | |
Perfekt particip | |
en dunkad + substantiv | |
ett dunkat + substantiv | |
den/det/de dunkade + substantiv |