publicerad: 2015
duvning
duv·ning
substantiv
~en ~ar • avbasning, skrapa; grundligt förhör
Singular | |
---|---|
en duvning | obestämd form |
en duvnings | obestämd form genitiv |
duvningen | bestämd form |
duvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
duvningar | obestämd form |
duvningars | obestämd form genitiv |
duvningarna | bestämd form |
duvningarnas | bestämd form genitiv |