publicerad: 2015
duvunge
duv|unge
substantiv
~n ‑ungar • hon är ingen duvunge hon är erfaren
Singular | |
---|---|
en duvunge | obestämd form |
en duvunges | obestämd form genitiv |
duvungen | bestämd form |
duvungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
duvungar | obestämd form |
duvungars | obestämd form genitiv |
duvungarna | bestämd form |
duvungarnas | bestämd form genitiv |