publicerad: 2015
eker
eker
[e´ker]
substantiv
~n ekrar • ekrar (på ett hjul) metallpinnar som förbinder hjulringen med navet
Singular | |
---|---|
en eker | obestämd form |
en ekers | obestämd form genitiv |
ekern | bestämd form |
ekerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ekrar | obestämd form |
ekrars | obestämd form genitiv |
ekrarna | bestämd form |
ekrarnas | bestämd form genitiv |