publicerad: 2015
emitter
e·mitter
[emit´er]
substantiv
~n emittrar • i transistor
Singular | |
---|---|
en emitter | obestämd form |
en emitters | obestämd form genitiv |
emittern | bestämd form |
emitterns | bestämd form genitiv |
Plural | |
emittrar | obestämd form |
emittrars | obestämd form genitiv |
emittrarna | bestämd form |
emittrarnas | bestämd form genitiv |