publicerad: 2015
etablissemang
e·tabl·isse·mang
[‑maŋ´]
substantiv
~et; pl. ~ 1 inrättning, anläggning, företag2 mest i best. f. sing.; samhällsgrupp med inflytelserik ställning
Singular | |
---|---|
ett etablissemang | obestämd form |
ett etablissemangs | obestämd form genitiv |
etablissemanget | bestämd form |
etablissemangets | bestämd form genitiv |
Plural | |
etablissemang | obestämd form |
etablissemangs | obestämd form genitiv |
etablissemangen | bestämd form |
etablissemangens | bestämd form genitiv |