publicerad: 2015
färgare
färg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. färgarna färga
Singular | |
---|---|
en färgare | obestämd form |
en färgares | obestämd form genitiv |
färgaren | bestämd form |
färgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
färgare | obestämd form |
färgares | obestämd form genitiv |
färgarna | bestämd form |
färgarnas | bestämd form genitiv |