publicerad: 2015
förföra
för·föra
verb
förförde, förfört, pres. förför 1 locka till sex2 lura
Finita former | |
---|---|
förför | presens aktiv |
förförs (förföres) | presens passiv |
förförde | preteritum aktiv |
förfördes | preteritum passiv |
förför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förföra | infinitiv aktiv |
att förföras | infinitiv passiv |
har/hade förfört | supinum aktiv |
har/hade förförts | supinum passiv |
Presens particip | |
förförande | |
Perfekt particip | |
en förförd + substantiv | |
ett förfört + substantiv | |
den/det/de förförda + substantiv | |
den förförde + maskulint substantiv |