publicerad: 2015
förhall
för|hall
[fö`r‑]
substantiv
~en ~ar • till hall 2
Singular | |
---|---|
en förhall | obestämd form |
en förhalls | obestämd form genitiv |
förhallen | bestämd form |
förhallens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhallar | obestämd form |
förhallars | obestämd form genitiv |
förhallarna | bestämd form |
förhallarnas | bestämd form genitiv |