publicerad: 2015
förhalning
för·hal·ning
substantiv
~en ~ar 1 till förhala 12 till förhala 2
Singular | |
---|---|
en förhalning | obestämd form |
en förhalnings | obestämd form genitiv |
förhalningen | bestämd form |
förhalningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhalningar | obestämd form |
förhalningars | obestämd form genitiv |
förhalningarna | bestämd form |
förhalningarnas | bestämd form genitiv |