publicerad: 2015
förlåt
för|låt
[fö`r‑ långt å]
substantiv
~en ~er • ⟨bibl.⟩ förhänge; lyfta på förlåten ge inblick i ngt som omges av sekretess
Singular | |
---|---|
en förlåt | obestämd form |
en förlåts | obestämd form genitiv |
förlåten | bestämd form |
förlåtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förlåter | obestämd form |
förlåters | obestämd form genitiv |
förlåterna | bestämd form |
förlåternas | bestämd form genitiv |