publicerad: 2015
förskjuta
för·skjuta
verb
försköt, förskjutit, förskjuten förskjutet förskjutna, pres. förskjuter 1 inte längre kännas vid: förskjuta sitt barn2 ställa till förfogande: förskjuta medel
Finita former | |
---|---|
förskjuter | presens aktiv |
förskjuts (förskjutes) | presens passiv |
försköt | preteritum aktiv |
försköts | preteritum passiv |
förskjut | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förskjuta | infinitiv aktiv |
att förskjutas | infinitiv passiv |
har/hade förskjutit | supinum aktiv |
har/hade förskjutits | supinum passiv |
Presens particip | |
förskjutande | |
Perfekt particip | |
en förskjuten + substantiv | |
ett förskjutet + substantiv | |
den/det/de förskjutna + substantiv | |
den förskjutne + maskulint substantiv |
förskjuta sig
• röra sig i sidled: lasten hade förskjutit sigOrdform(er) förskjuta sig