publicerad: 2015
försmå
för·små
verb
försmådde, försmått, försmådd n. försmått, pres. försmår • inte vilja ha
Finita former | |
---|---|
försmår | presens aktiv |
försmås | presens passiv |
försmådde | preteritum aktiv |
försmåddes | preteritum passiv |
försmå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att försmå | infinitiv aktiv |
att försmås | infinitiv passiv |
har/hade försmått | supinum aktiv |
har/hade försmåtts | supinum passiv |
Presens particip | |
försmående | |
Perfekt particip | |
en försmådd + substantiv | |
ett försmått + substantiv | |
den/det/de försmådda + substantiv | |
den försmådde + maskulint substantiv |