publicerad: 2015
försonare
för·son·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. försonarna försona
Singular | |
---|---|
en försonare | obestämd form |
en försonares | obestämd form genitiv |
försonaren | bestämd form |
försonarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
försonare | obestämd form |
försonares | obestämd form genitiv |
försonarna | bestämd form |
försonarnas | bestämd form genitiv |