publicerad: 2015
försoning
för·son·ing
substantiv
~en ~ar försona
Singular | |
---|---|
en försoning | obestämd form |
en försonings | obestämd form genitiv |
försoningen | bestämd form |
försoningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
försoningar | obestämd form |
försoningars | obestämd form genitiv |
försoningarna | bestämd form |
försoningarnas | bestämd form genitiv |