publicerad: 2015
förstelärare
förste|lär·are
el. första|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • person med en högre lärartjänst i skolan
Singular | |
---|---|
en förstelärare (en förstalärare) | obestämd form |
en förstelärares (en förstalärares) | obestämd form genitiv |
försteläraren (förstaläraren) | bestämd form |
förstelärarens (förstalärarens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
förstelärare (förstalärare) | obestämd form |
förstelärares (förstalärares) | obestämd form genitiv |
förstelärarna (förstalärarna) | bestämd form |
förstelärarnas (förstalärarnas) | bestämd form genitiv |