publicerad: 2015
förta
för·ta
el. åld. för·taga
verb
förtog, förtagit, pres. förtar • ta bort; dämpa: grälet förtog julglädjen
Finita former | |
---|---|
förtar (förtager) | presens aktiv |
förtas (förtages, förtags) | presens passiv |
förtog | preteritum aktiv |
förtogs | preteritum passiv |
förta (förtag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förta (förtaga) | infinitiv aktiv |
att förtas (förtagas) | infinitiv passiv |
har/hade förtagit | supinum aktiv |
har/hade förtagits | supinum passiv |
Presens particip | |
förtagande |
förta sig
• överanstränga sigOrdform(er) förta sig