publicerad: 2015
förvända
för·vända
verb
förvände, förvänt, förvänd n. förvänt, pres. förvänder • göra oigenkännlig: förvända rösten; förvända synen på ngn
Finita former | |
---|---|
förvänder | presens aktiv |
förvänds (förvändes) | presens passiv |
förvände | preteritum aktiv |
förvändes | preteritum passiv |
förvänd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förvända | infinitiv aktiv |
att förvändas | infinitiv passiv |
har/hade förvänt | supinum aktiv |
har/hade förvänts | supinum passiv |
Presens particip | |
förvändande | |
Perfekt particip | |
en förvänd + substantiv | |
ett förvänt + substantiv | |
den/det/de förvända + substantiv |