publicerad: 2015
förvåna
för·våna
verb
~de ~t • förundra, överraska
Finita former | |
---|---|
förvånar | presens aktiv |
förvånas | presens passiv |
förvånade | preteritum aktiv |
förvånades | preteritum passiv |
förvåna | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förvåna | infinitiv aktiv |
att förvånas | infinitiv passiv |
har/hade förvånat | supinum aktiv |
har/hade förvånats | supinum passiv |
Presens particip | |
förvånande | |
Perfekt particip | |
en förvånad + substantiv | |
ett förvånat + substantiv | |
den/det/de förvånade + substantiv |
förvåna sig
• bli förvånadOrdform(er) förvåna sig