publicerad: 2015
fallenhet
fallen·het
substantiv
~en ~er • anlag; benägenhet
Singular | |
---|---|
en fallenhet | obestämd form |
en fallenhets | obestämd form genitiv |
fallenheten | bestämd form |
fallenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fallenheter | obestämd form |
fallenheters | obestämd form genitiv |
fallenheterna | bestämd form |
fallenheternas | bestämd form genitiv |