publicerad: 2015
finplanering
fin|plan·er·ing
substantiv
~en ~ar fin 2 planering
Singular | |
---|---|
en finplanering | obestämd form |
en finplanerings | obestämd form genitiv |
finplaneringen | bestämd form |
finplaneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finplaneringar | obestämd form |
finplaneringars | obestämd form genitiv |
finplaneringarna | bestämd form |
finplaneringarnas | bestämd form genitiv |