publicerad: 2015
firare
fir·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. firarna • till fira 1
Singular | |
---|---|
en firare | obestämd form |
en firares | obestämd form genitiv |
firaren | bestämd form |
firarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
firare | obestämd form |
firares | obestämd form genitiv |
firarna | bestämd form |
firarnas | bestämd form genitiv |