publicerad: 2015
firning
fir·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till fira 3
Singular | |
---|---|
en firning | obestämd form |
en firnings | obestämd form genitiv |
firningen | bestämd form |
firningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
firningar | obestämd form |
firningars | obestämd form genitiv |
firningarna | bestämd form |
firningarnas | bestämd form genitiv |