publicerad: 2015
fluktuering
fluktu·er·ing
substantiv
~en ~ar fluktuera
Singular | |
---|---|
en fluktuering | obestämd form |
en fluktuerings | obestämd form genitiv |
fluktueringen | bestämd form |
fluktueringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fluktueringar | obestämd form |
fluktueringars | obestämd form genitiv |
fluktueringarna | bestämd form |
fluktueringarnas | bestämd form genitiv |