publicerad: 2015
formge
form|ge
el. åld. form|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • konstnärligt utforma bruksföremål m.m.
Finita former | |
---|---|
formger (formgiver) | presens aktiv |
formges (formgivs, formgives) | presens passiv |
formgav | preteritum aktiv |
formgavs | preteritum passiv |
formge (formgiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att formge (formgiva) | infinitiv aktiv |
att formges (formgivas) | infinitiv passiv |
har/hade formgett (formgivit) | supinum aktiv |
har/hade formgetts (formgivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
formgivande | |
Perfekt particip | |
en formgiven + substantiv | |
ett formgivet + substantiv | |
den/det/de formgivna + substantiv |