publicerad: 2015
frånta
från|ta
el. åld. från|taga
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • frånta el. ta ifrån ngn ngt
Finita former | |
---|---|
fråntar (fråntager) | presens aktiv |
fråntas (fråntages, fråntags) | presens passiv |
fråntog | preteritum aktiv |
fråntogs | preteritum passiv |
frånta (fråntag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att frånta (fråntaga) | infinitiv aktiv |
att fråntas (fråntagas) | infinitiv passiv |
har/hade fråntagit | supinum aktiv |
har/hade fråntagits | supinum passiv |
Presens particip | |
fråntagande | |
Perfekt particip | |
en fråntagen + substantiv | |
ett fråntaget + substantiv | |
den/det/de fråntagna + substantiv |