publicerad: 2015
fråntvinga
från|tvinga
verb
~de ~t • fråntvinga el. tvinga ifrån ngn ngt
Finita former | |
---|---|
fråntvingar | presens aktiv |
fråntvingas | presens passiv |
fråntvingade | preteritum aktiv |
fråntvingades | preteritum passiv |
fråntvinga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fråntvinga | infinitiv aktiv |
att fråntvingas | infinitiv passiv |
har/hade fråntvingat | supinum aktiv |
har/hade fråntvingats | supinum passiv |
Presens particip | |
fråntvingande | |
Perfekt particip | |
en fråntvingad + substantiv | |
ett fråntvingat + substantiv | |
den/det/de fråntvingade + substantiv |