publicerad: 2015
fumlighet
fuml·ig·het
substantiv
~en ~er fumla
Singular | |
---|---|
en fumlighet | obestämd form |
en fumlighets | obestämd form genitiv |
fumligheten | bestämd form |
fumlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fumligheter | obestämd form |
fumligheters | obestämd form genitiv |
fumligheterna | bestämd form |
fumligheternas | bestämd form genitiv |