publicerad: 2015
gebit
ge·bit
[gebi´t el. jebi´t]
substantiv
~et; pl. ~ • område, fack
Singular | |
---|---|
ett gebit | obestämd form |
ett gebits | obestämd form genitiv |
gebitet | bestämd form |
gebitets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gebit | obestämd form |
gebits | obestämd form genitiv |
gebiten | bestämd form |
gebitens | bestämd form genitiv |