publicerad: 2015
gröngöling
grön|göl·ing
substantiv
~en ~ar • en fågel; bildl. oerfaren person, nybörjare
Singular | |
---|---|
en gröngöling | obestämd form |
en gröngölings | obestämd form genitiv |
gröngölingen | bestämd form |
gröngölingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gröngölingar | obestämd form |
gröngölingars | obestämd form genitiv |
gröngölingarna | bestämd form |
gröngölingarnas | bestämd form genitiv |