publicerad: 2015
harg
harg
substantiv
~en el. ~et; pl. ~ar el. ~ • enkel hednisk kultplats i det forntida Norden
Singular | |
---|---|
en harg (ett harg) | obestämd form |
en hargs (ett hargs) | obestämd form genitiv |
hargen (harget) | bestämd form |
hargens (hargets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
hargar (harg) | obestämd form |
hargars (hargs) | obestämd form genitiv |
hargarna (hargen) | bestämd form |
hargarnas (hargens) | bestämd form genitiv |