publicerad: 2015
hedersbevisning
heders|be·vis·ning
substantiv
~en ~ar • till bevisning 2 heder
Singular | |
---|---|
en hedersbevisning | obestämd form |
en hedersbevisnings | obestämd form genitiv |
hedersbevisningen | bestämd form |
hedersbevisningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hedersbevisningar | obestämd form |
hedersbevisningars | obestämd form genitiv |
hedersbevisningarna | bestämd form |
hedersbevisningarnas | bestämd form genitiv |