publicerad: 2015
herrur
herr|ur
substantiv
~et; pl. ~ herre 2ur
Singular | |
---|---|
ett herrur | obestämd form |
ett herrurs | obestämd form genitiv |
herruret | bestämd form |
herrurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
herrur | obestämd form |
herrurs | obestämd form genitiv |
herruren | bestämd form |
herrurens | bestämd form genitiv |