publicerad: 2015
hertiginna
hertig·inna
[‑in`a]
substantiv
~n hertiginnor – I sammansättn. hertiginne-.
Singular | |
---|---|
en hertiginna | obestämd form |
en hertiginnas | obestämd form genitiv |
hertiginnan | bestämd form |
hertiginnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hertiginnor | obestämd form |
hertiginnors | obestämd form genitiv |
hertiginnorna | bestämd form |
hertiginnornas | bestämd form genitiv |