publicerad: 2015
hilka
hilka
substantiv
~n hilkor • ⟨prov.⟩ huva, hätta
Singular | |
---|---|
en hilka | obestämd form |
en hilkas | obestämd form genitiv |
hilkan | bestämd form |
hilkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hilkor | obestämd form |
hilkors | obestämd form genitiv |
hilkorna | bestämd form |
hilkornas | bestämd form genitiv |