publicerad: 2015
hiskelighet
hiske·lig·het
el. hisk·lig·het
substantiv
~en ~er hiskelig
Singular | |
---|---|
en hiskelighet (en hisklighet) | obestämd form |
en hiskelighets (en hisklighets) | obestämd form genitiv |
hiskeligheten (hiskligheten) | bestämd form |
hiskelighetens (hisklighetens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
hiskeligheter (hiskligheter) | obestämd form |
hiskeligheters (hiskligheters) | obestämd form genitiv |
hiskeligheterna (hiskligheterna) | bestämd form |
hiskeligheternas (hiskligheternas) | bestämd form genitiv |