publicerad: 2015
horkarl
hor|karl
substantiv
~en ~ar • ⟨starkt vard., nedsätt.⟩ horbock
Singular | |
---|---|
en horkarl | obestämd form |
en horkarls | obestämd form genitiv |
horkarlen | bestämd form |
horkarlens | bestämd form genitiv |
Plural | |
horkarlar | obestämd form |
horkarlars | obestämd form genitiv |
horkarlarna | bestämd form |
horkarlarnas | bestämd form genitiv |