publicerad: 2015
hulkning
hulk·ning
substantiv
~en ~ar hulka
Singular | |
---|---|
en hulkning | obestämd form |
en hulknings | obestämd form genitiv |
hulkningen | bestämd form |
hulkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hulkningar | obestämd form |
hulkningars | obestämd form genitiv |
hulkningarna | bestämd form |
hulkningarnas | bestämd form genitiv |