publicerad: 2015
huvudinriktning
huvud|in·rikt·ning
substantiv
~en ~ar huvud 2 inriktning
Singular | |
---|---|
en huvudinriktning | obestämd form |
en huvudinriktnings | obestämd form genitiv |
huvudinriktningen | bestämd form |
huvudinriktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
huvudinriktningar | obestämd form |
huvudinriktningars | obestämd form genitiv |
huvudinriktningarna | bestämd form |
huvudinriktningarnas | bestämd form genitiv |