publicerad: 2015
hyfsning
hyfs·ning
substantiv
~en ~ar • till hyfsa 1,2
Singular | |
---|---|
en hyfsning | obestämd form |
en hyfsnings | obestämd form genitiv |
hyfsningen | bestämd form |
hyfsningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hyfsningar | obestämd form |
hyfsningars | obestämd form genitiv |
hyfsningarna | bestämd form |
hyfsningarnas | bestämd form genitiv |